"Vardagen" ombord Africa Mercy

För lite drygt 3 veckor sedan landade jag i Senegal igen efter 5 lärorika veckor i Texas. Jag är nu fullt tillbaks i den ganska absurda vardagen ombord Africa Mercy. Det känns omöjligt att beskriva livet här för någon som inte har sett det men jag kommer göra mitt bästa för att i alla fall ge några små inblickar.

Bara några dagar efter att jag kommit tillbaka till skeppet så var det en arbetsdag som plötsligt pausades så att hela gemenskapen tillsammans kunde be medans en patient med ett komplicerat fall opererades. Varje dag när jag går ut till hamnen ser jag patienter som sitter på bänkar utanför pre-op tälten och väntar på att få veta om de kommer kunna få den operation de behöver eller inte. Barn med gomspalt, böjda ben, tumörer, brännskador och allt möjligt annat springer runt och leker, cyklar, sjunger och dansar med sjuksköterskorna medan de väntar. Här om dagen mötte jag en vän i korridoren som stressat letade efter någon på deras blodlista som akut kunde donera till en patient som börjat blöda på operationsbordet två däck under oss. Detta är litegrann av allt jag upplevt de senaste 3 veckorna och jag jobbar inte ens i sjukhuset.

I denna blogg tänkte jag försöka beskriva en "vanlig" dag för mig i Supply och berätta lite om vad mina arbetsuppgifter är. Vi startar alltid dagen med att mötas inom teamet, träffa våra day crew som bor hemma men kommer till skeppet under arbetsdagar för att jobba tillsammans med oss vilket är jätteviktigt för att vi ska kunna utföra vårat arbete i Senegal. Under mötet har vi en liten andakt och sedan brukar vi gå igenom vad vi behöver göra under dagen. Ofta så har olika avdelningar, speciellt köket och matsalen lagt beställningar dagen innan på det de behöver så då får jag tillsammans med våra day crew jobba på det. Vi hämtar allting från våra olika förråd och tar det till den som beställt det. Normalt har vi en hiss att skicka upp allting i men nu är den trasig så det blir mycket bärande upp och ner för trappor. Att bära flera hundra kilo mat från däck 2 till däck 6 medan hissen är trasig hade varit väldigt svårt men som tur är får vi alltid hjälp med bärandet av många fantastiska personer från flera olika avdelningar.

Förutom att leverera saker inom skeppet tar vi emot mycket som levereras till skeppet. Vi har lagerhus i både Nederländerna och USA som skickar containrar fyllda med allt vi behöver till oss. När de väl kommer fram till oss är det vi i supply som får bära allting till det förråd där det hör hemma. Vi får även leveranser från lokala företag och bönder. Jag är ansvarig för kontakten med dem så jag spenderar en del tid på att räkna ut hur mycket färsk produkter vi använder och beställa in det. Två gånger i veckan får vi färska frukter, grönsaker och egg levererade till skeppet vilket är mycket uppskattat.

Jag ser också till att beställa det vårat Hope Center behöver. Hope Center är en byggnad en bit ifrån hamnen där patienterna får bo före och efter de kommer till skeppet. Eftersom patienterna kommer från hela landet och ibland även grannländer är det en lång resa för dem att göra. Då är det en nödvändighet att de kan bo i närheten av skeppet medan de går igenom rehabilitering eller väntar på uppföljningar efter sina operationer. Jag trivs bra med ett jobb som har så blandade uppgifter och växlar mellan fysiskt arbete och kontorsarbete.

Om jag hade gjort samma jobb för ett normalt företag hemma i Sverige hade jag dock inte trivts men på grund av den fantastiska gemenskap vi har är det nästan alltid roligt att jobba. Jag blir motiverad varje dag när jag med mina egna ögon får se helade patienter lämna skeppet. Sen under kvällar och helger har vi mycket tid att kunna åka ut och bada, äta, shoppa och uppleva allt annat detta vackra land har att erbjuda. Är ofta så upptagen med allt som händer inom gemenskapen att det är svårt att hitta tid att ens skriva på denna blogg. Men att skriva om allt som sker utanför jobbet får bli ett annat inlägg.

Tack igen till alla där hemma som har stöttat mig! Hur mycket jag än älskar att bo här så saknar jag Sverige och Stöde. Gud välsigne er!